Ibland, när jag har tråkigt, då kollar jag igenom alla mina mappar med olika bilder. Det brukar ta lång tid, men varje gång hittar jag små guldkorn. Bilder jag inte gillade när jag tittade på dom första, andra och tredje gången. Men som efter några tittningar skapar tankar i stil med: Va fan, varför har jag inte gjort något med den här bilden förut.
Igår var en sån dag. Jag hittade sex fina bilder. De flesta från maj/juni då jag hade ett foto-il och kameran bara smattrade på. Vad som hände efter det vet jag inte. Men hösten är förjävla tråkig att fota, det är min gråzon gällande det mesta.
En bild på min vän Jack var en sådan.
Och ja, han är ett skelett på ett halsband.
Eller ett skelett är han väl inte, men hans ansikte ser ut som en favorit till mig.
Jag är i Östersund, kom fram igår. Men jag orkade aldrig starta datorn, prioriterade att umgås med familjen istället och idag har jag hjälpt farmor och farfar att flytta till nya lägenheten. Alltså fullt upp. Men nu måste jag hålla mig vaken tills mamma och pappa ringer efter hämtning i stan, jobbigt läge, eftersom jag är mäktigt trött. Fast jag äter massa godis i hopp om att det ska hjälpa.
Jag har dessutom äntligen bestämt mig på ett ungefär vad Virrepirre ska få i både födelsedagspresent och julklapp. Frågan är bara vilket som ska bli vad. Får rådfråga min riddare på den svarta cykeln med cykelkorgen som jag älskar.
Åker hem till Östersund ungefär klockan 8 imorgon - vilket innebär att jag har ledigt från min enda lektion + träningen. Får lov före Elin och Evve, yey!
Håller också på med att ladda ipoden och mobilen så jag har musik att lyssna på hela vägen, det är nog bästa sättet att fördriva resor. Sen ska jag försöka läsa så mycket som möjligt, utan att må illa, ur min tegelsten (som Evve kallade den). Jag pratar såklart om Harry Potter and the Order of the Phoenix - som jag ska skriva en bokanalys på.
Nej, men det är honom jag ska skriva om på min svenska rapport om upplysningen.
Jag och Elin försov oss inte alls imorse, så frukosten fick bli en från skolan innehållande en macka, te och världens bästa risifrutti. Jag har dessutom massa ont i halsen och kommer nog aldrig bli frisk..
Det gick inte att bädda in den, därför får ni en länk. Och jag hoppas att alla tittar, fast den är lite obehaglig kanske. Det är så världen ser ut idag. Sen är låten dessutom bra.
Vet ni vad jag köpte för några dagar sen? Två grymt fina nagellack från Ebay. Skickas antagligen på tisdag så jag kommer nog inte få se dom förrän efter lovet eftersom jag var så smart att skriva in Älvsby-adressen fast det är lov snart. Men ni kan få snygga internetbilder på raringarna i alla fall.
Sun Worshiper
Jitterbug
Vad jag fick betala? Ungefär 50 kronor/styck inkl. frakt dessutom. Det är hälften av vad dom kostar i Sverige, så 2 för 1 kändes väl inte helt fel.
Helt ärligt vet jag inte vad jag ska skriva. Jag är alldeles mosig i huvudet och har väl nyligen blivit frisk från feber. För 2 veckor sen visste jag inte vad jag skulle skriva just idag, hoppades på att jag skulle komma fram till det sen. Om jag någon dag sen kommer på, skriver jag det då.
Men vad har jag tyckt om listgrejen? Från början tyckte jag att det var kul och skrev flera inlägg i förväg. Sen efter ungefär halva tiden så började jag tröttna på att vara tvungen uppdatera. Huvudsaken med att blogga är att det ska vara kul eller hur? Ofta så kom jag på där vid 20-22 att fuck jag har inte bloggat idag därför är många inlägg publicerade sent. Höhö.
Har dessutom kommit på massor att blogga om, men det har känt avigt att skriva andra inlägg. Så nej, det var väl ingen hit att börja med det från början. Nu ska jag äntligen gå tillbaka att blogga om random saker som jag vill blogga om, inget tvång. Dessutom ändra i designen.
Jag saknar min familj, extra mycket nu när jag vet att jag snart ska åka hem. I vanliga fall på veckorna saknar jag Victor, fast vi träffas varje helg. Men nu är jag hos honom så då blir det lite svårt att sakna honom eller hur?
När jag är sjuk saknar jag mamma och pappa extra mycket, ingen kan ta hand om en som dom. Det är något speciellt över det. Sen kan Gabriel och Hugo vara extra gosiga då. Fantastiskt.
Ibland på helgerna saknar jag Elin också. För henne träffar jag bara på skoldagarna och ibland vissa nätter när hon sover på min madrass. Och Evelina, en frisk fläkt är vad hon är.
Imorgon är sista dagen med listan och då hade jag tänkt skriva några rader om hur jag upplevt hela grejen. Hoppas även på någon kommentar från er och vad ni tyckte om det.
Sängen möjligivis, vad skulle man gjort utan den? Sovit dåligt kanske. Men det är kanske inte regelrätt plats, mer en möbel. Eller valfri MAX-restaurang. Eller som Victor sa "i mina armar" - men det tyckte jag lät för cheezy, som ett Ultimate Cheesemål.
Asså fan jag vet inte. Jag är trött. Godnatt mina små kycklingar.
När jag sa till Victor att jag skulle skriva om det här idag så sa han: ALLT. Men jag är inte rädd för allt. Bara nästan.
Mörker
Jag är sjukt rädd för mörker, så pass att jag nästan gråter om jag går ut utan att prata i telefon/har någon med. Det känns alltid som att någon går efter mig och ska mörda mig, värst är det på vintern när man hör snön knarra och täckbyxorna prassla. Ibland känns det bättre om jag har något hårt och vasst i handen när jag går, då kan jag ju attackera tillbaka om någon hade tänkt ge sig på mig.
Spindlar och andra insekter
Det är mest att jag tycker att dom är äckliga.Mycket är efter att ha haft mitt rum på Folkan invaderat av myror, jävlat överallt.
Att jorden kommer gå under 2012 alternativt att jorden blir invaderad av massa aliens.
Ja. Jag vill inte dö än. Och jag vill inte träffa gröna marsianer heller.
Nu kommer jag inte på något mer. Men jag är nog paranoid också, så jag är egentligen rädd för det mesta.
Ja, det finns mycket med denna pöjk som får mig att må bättre - speciellt hans kurrande. När jag blir sur/arg/vad som helst på vad som helst så kommer han kurrandes (ja, som en kisse) och pussar på mig. Ibland mjauar han också. Då blir jag ännu gladare.
Känslan när jag får måla på ett nytt nagellack på mina hjul.
Tänk så fantastiskt. Att få beskåda ännu en skönhet. Fast det finns ju helt klart bottennapp - men jag försöker att inte köpa dom. Haha, vem gör inte det? Nagellacksoset som man blir lite småhög av i stora doser (som när jag målade hjulen första gången) och organiseringen. Vad finns det att inte gilla?
När jag äntligen kommer på vad jag ska blogga om.
När det inte är tråkiga och vardagliga saker alltså, oftast är det under träningarna sånt fantastiskt händer. Ibland kommer jag faktiskt ihåg vad det var jag tänkte på, som när vi körde till Pärlan i söndags. Jag ska minsann göra 1-5 listor på lite random saker, lite då och då. Ska knåpa på dom och så kommer det någon lista efter 20 dagars listan.
Saker som upprör mig eller saker jag inte tycker om. Typ samma sak?
Armpuffar på barn under simskola.
Dom blir nästan som stelopererade, får felaktiga armtag och lär sig inte att flyta utan dessa puffar. Leker barnen på badet med familjen - ha hur många armpuffar som helst, då spelar det ingen roll. Men inte när det är simskola med mig. Dessutom bottnar dom på det grunda, det är första tecknet på att det är dags att ta bort puffisarna. Bara så ni vet.
Att folk med piercingar och tatueringar som syns inte får samma chans till jobb vissa gånger.
Ligger kompetensen och IQ'n i huden? För att jag har fler hål i kroppen än vad du har, betyder det att jag inte kan göra samma arbete? För att jag har en fet fjärilstatuering på ryggen så kan jag inte jobba med tex barn?
Idag är det nästan vanligare att man har tatuering/piercing än inte har, därför borde det inte vara ett krav att inte ha. Det är en del av mig. Du får se ut som du vill, låt mig se ut som jag vill utan att jag ska behöva tänka - shit jag kanske inte får jobb. Åhå allt att man ska se reprensentabel ut - det har bara med utseende att göra. Har ni någonsin sett en sjukt ful person stå i kassan på valfri butik? Tänkte väl det..
Jag försöker hela tiden tänka never regret something that once made you smile, så det blir inte så långt inlägg idag. Det är inga större saker jag ångrar. Det enda jag som ångrar är att jag inte pluggade så mycket till ett prov eller sånna saker, för alla "stora" saker som har hänt... Ja, dom har ju format mig till den jag är idag och jag ångrar inte att jag blivit som jag är nu.
Om man ångrar och ältar saker som har hänt, då kan man inte utvecklas lika bra och komma fram i livet. För hur kul är det att stå och stampa på samma ställe väldigt länge? Ta det med en axelryckning och försök blicka framåt istället. Man kan ändå aldrig göra något ogjort.
Bortsett från min artonårsdag då mamma, Gabriel och Hugo kom upp för att fira mig, så är min favoritfödelsedag en som jag hade för massa år sen. Jag vet inte säkert hur mycket jag fyllde, men nog var det sex-sju iaf.
Det är hos min pappa i Krokom tror jag, och när pappa går mot garderoben - där min present är. Åhå, glad tjej redan då. Sen tar han fram paketet och jag får öppna det. Vad som var i paketet? Jo, inget mindre än en Baby Born-docka. Va fan, hur många lekte inte med en sån när man var liten? Fantastiskt.
Jag minns också att pappa döpte henne i handfatet åt mig. Isabelle eller Isabella hette hon - inte riktigt säkert på vilket. Jag var jätteglad. Nu på senare dagar, har Gabriel fått ta över henne, eller ja, han var tre-fyra när han fick henne. Då bytte hon namn till Elisabeth.
Nu efter flytten till Ås vet jag inte säkert vad som hände med henne. Tror hon spelade på sista versen, med en spricka i nacken och alldeles för mycket badande.
Sommaren 2009 på Storsjöyran såg jag Lady Gaga, som var min absoluta favoritartist då. Även fast jag inte lyssnar lika mycket på henne nu, så känns det ändå jätteroligt att ha sett henne. Jag såg henne tillsammans med bla Mathilda och Amanda - två tjejer som jag simmar med i Ägir.
Jag kommer tyvärr inte ihåg alltför mycket, mer än känslan efter - obeskrivlig. Och när hon sa "puss puss", det lät så himla gulligt. Mest för att det lät mer som "poss poss". Men ja, mer än så minns jag inte.
Wow, vilket favoritminne. Men jag kommer som inte ihåg så mycket annat som hänt. Tror jag försökt stänga av den funktionen. Kan man det ens?
Jag drömmer om regnbågar, rosa moln och massa gulliga enhörningar. Eller så inte. Men det skulle vara rätt fint. Något annat som skulle vara fint är en liten lägenhet i rätt så centrala Piteå med en viss kille, en fluffig vit katt eller en snygg cupcake-taturing på revbenen.
Vissa drömmar man har kan ju gå i uppfyllelse så som min tungpiercing den 10 augusti, den har jag velat ha sen jag var ungefär 15-16 år. I december någon gång kommer ännu en piercingdröm gå i uppfyllse, efter JSM såklart. Annars har jag väl inte så mycket drömmar. Är nog rätt tråkig på den biten.
Förövrigt tog det ungefär 1½ timma att skriva dessa få rader, effektiv tjej må jag säga.
Mina syskon är jättefina. Jag har tre stycken, en syster och två bröder, alla är yngre än mig. Kom ihåg från mitt inlägg om mina föräldrar att det är komplicerat det här med min familj. Men jag börjar med den äldre av syskonen och går ner i åldrarna sen.
Först är Gabriel, han är åtta och ett halvt år. Vi båda fyller år i februari, han 18 dagar tidigare än mig, så det är ganska precis 10 år mellan oss. Vi har samma pappa, men inte samma mamma - hans mamma är Malin (samma gäller Hugo). Jag och Gabriel bråkar ganska ofta, mest för att vi är så lika varandra. Sen vill han inte alls kramas med systeryster... Måste han bli stor så fort? När Gabriel väl vill kramas så blir det alldels varmt i systerhjärtat.
Hugo är fem år och som ni säkert räknat ut så skiljer det 13 år mellan oss. Han är betydligt gosigare än vad Gabriel är, men det ändras väl snart. Han är väldigt omtänksam och säger saker i stil med "Jag älskar dig, Amanda". Hur kan man inte bli glad? Jag och Hugo bråkar inte lika mycket som jag och Gabbe, fast han är mer gnällig. Båda mina bröder är fantastiska och är jättebra på att trösta när dom väl vill. Jag saknar båda två, men snart är det höstlov.
Min syster då? Hon heter Hanna och vi har samma mamma, men inte pappa. Hon är i nuläget fem år hon också. Jag kan tyvärr inte skriva så mycket om henne eftersom jag inte har träffat henne på lite mer än tre år. Men det jag minns är att hon var en sprallig tös som gjorde många konstiga miner.
Bilder på Gabriel och Hugo finns nog lite överallt på bloggen tex här. Några bilder på Hanna har jag inte, kanske förståeligt?
Min tro. Vad tror jag ens på? Tomtar och troll kanske. Jag vet inte, inget speciellt antar jag. Jag tror inte på någon gud och känner att jag inte tillhör någon specifik religion. Jag har min egen, en påhittad. Victor tyckte att jag lät lite buddhistisk när jag förklarade för honom, låt se vad ni tycker.
Jag tycker inte om när folk, oavsett religon eller tro, kommer och försöker pracka på en att tro som dom. Jag antar att det är en anledning att jag håller mig på avstånd, jag tänker inte tvinga mig att tro på något bara för att. Sen finns det så många mat-, kläd-, och levnadsregler hit och dit. Jag vill kunna äta vad jag vill, ha på mig vad jag vill och ha sex oavsett om jag är gift eller inte. Okej?!
Bra då har vi benat ut det där. Jag tror på något, men det är ingen gud. Jag vet inte vad det är faktiskt. Men det har som följt mig sen jag var mindre. Jag har minnen av att jag pratat om något, där uppe, som inte är en gud mer ett väsen eller någon slags "högre makt". Jag vet inte hur jag ska förklara eftersom det inte ens är klart för mig vad det är eller hur det fungerar. Lite dimmigt och skiftar i olika färger, ja det är allt jag kan säga som jag faktiskt vet. Tror väl lite på ödet också, fast ändå inte.
Dagen jag äntligen klarade körkortet. Försökte sisådär tre gånger bara, men tredje gången gilt sägs det. Min ena körlärare ,Louise, satt i baksätet eftersom jag på något sätt blev lungare runt henne, slappnade av mer och hade inte järnspett till armar. Jag kände lite nu jävlar tar jag det!
Kommer egentligen inte ihåg så mycket av själva körningen, men jag antar att jag körde bra. Fast han jag körde upp med var speciell, så att säga. När vi stannade på parkeringen vid Polar, där jag skulle få veta hurvida jag klarade det eller inte, hade jag ont i magen och var mer nervös än när jag körde bil. Han började väl ganska neutralt för att sedan säga "ja, du gjorde inga fel så jag måste tyvärr godkänna dig. Grattis!" Då stod det still, vadå tyvärr?!
När han gick ut ur bilen vände jag mig bak mot Louise och började gråta. Jag var så lättad. Jag hade gjort det. Jag, som aldrig hade kört en bil när jag började med körlektioner, klarade körkortet efter ungefär 15-16 lektioner och 3 uppkörningar. Det kändes sjukt bra. Jag var klar med allt teoriplugg hit och dit. Jag fick köra bil själv, utan att ha någon brevid.
Bilden var spårlöst försvunnen på min hårddisk så jag fick rota igenom min bilddagbok för att hitta den och spara den. Och dessutom är det en webcam bild. Ajajj.
Min bästa vän heter Elin, hon som fyller år på julafton. Hon har en madrass parkerad hos mig, som hon själv uttryckte det, under min säng. Enkelt att ta fram när vi impulsbestämmer oss för att hon ska sova hos mig.
Varför är hon min bästa vän då? Jo, det är henne jag kan berätta allt för. Hur stort och hur meningslöst det än är så kan jag säga det till henne. Det är hon som kommer till mig när jag är så dum att tvätta tills tolv, eftersom jag tycker att det är så läskigt att gå ner till tvättstugan. Det är med henne jag gör hönor av fjädrar á la Opeth. Det är hon som köper chokladglass för 53 spänn, när hon egentligen inte tycker om det.
Från början, när jag började i Älvsbyn, gick vi samma klass tills jag bytte till Medieprogrammet. Det var väl först då vi faktiskt började umgås. Då det blev på riktigt. Varför vet jag inte, bara blev så.
Jag tänkte beskriva dagen med bilder och en liten kommentar efter varje. Dock blir det bara tre stycken eftersom jag racerfotade typ nyss för att kunna få några bilder idag. Ibland glömmer man bort viktiga saker..
En kombo av två fina lack. Señorita Bonita från China Glaze med 254 från Paris Memories på. För att kunna efterlikna den egentliga färgen (lila är fan svårast att fota) så fick mina fingrar bli rosa-aktiga av magentafiltret. Hehe. Ska ta en bättre bild imorgon, med vackert solljus på. Fast jag lovar att det kommer regna hela dagen..
Vi hade skolfoto idag och såhär såg jag ut. Eller ja, jag gjorde inte den där minen. Fast mitt hår är rödare, det blir alltid brunt när man fotar med blixt. Kan visa en annan bild senare från studiofotograferingen som vi fotoelever gjorde igår. Det ni ser i bakgrunden är Victors rum, med världens skönaste säng. Bara så ni vet.
När jag kom till Virrepirre så fanns det ett paket till mig. Ett runt och grönt med röd/vita snören. Det var en bodymist från världens bästa TBS. Luktar fantastiskt och man kan ha den på kläder utan att det blir fläckar. Då kan allt lukta massa vanilj. Som några kanske vet så älskar jag vaniljdoft. ♥
Victors anledning till att jag fick det var för att jag är världens bästa flickvän, slå det ni.
Jag trodde seriöst att jag skulle dö en långsam död av rädsla när jag insåg att min sista tvättmaskin är klar 20 över 12. Men icke det. Elin, en räddande ängel, kommer hit och ska sova här nu. Så jag slipper gå ner själv. Är hon inte fantastisk? Det är sånna här gånger det är awesome att ha en madrass under sängen.
Kärlek. Man älskar någon. Man kan ju älska på många olika sätt. Även fast jag älskar min familj och mina kompisar så är jag inte kär i dom. Nog för att det skulle vara lite wierd om jag var kär i mina bröder..
Varför bli man kär? Varför har kroppen en sån funktion, att man blir virrig och knäpp när man är kär? Blockerar hela huvudet. Fast det är väl mest innan det blir något, pirret innan man vet om kärleken är besvarad. Allting ska vara så hemligt och man tror att man dör om personen får veta något. Haha, det är rätt gulligt faktiskt.
Men kärlek för mig, det är att man har någon som man tänker mer på än sig själv. Som ligger väldigt högt på priolistan. Som man vill ha en framtid med, typ flytta ihop i en fin liten lägenhet. Jag tänker även på denna underbart söta bild.
Mina föräldrar. Helt ärligt så är min familj rätt så komplicerad, för att ni ska fatta så måste jag gå en bit tillbaka och då blir det massa text. Alltså kommer jag att skrapa på ytan.
Min pappa, han är bäst i hela världen. Han heter Peter och är rätt kort. Han är en otroligt stöttande och förstående far, speciellt när det gäller simingen. Utan honom hade jag nog inte varit där jag är idag. Jag och min pappa är väldigt lika, i humör och beteende. Han är kramgo, energisk och lite arbetsmyra. Att han (med hjälp av bland annat farfar) byggt vårat gigantiska hus känns stort för mig. Jag saknar min pappa jättemycket. Om han läser det här vill jag bara skriva: Tack! Tack för att du har funnits där när allting blev så tungt. När jag behövde det som mest. Jag älskar dig, pappa! ♥
Mamma å andra sidan. Ja, det är den biten som är kompicerad. Jag har min biologiska mamma och sen har jag pappas sambo Malin, som har haft en stor mammaroll för mig. Så jag har väl två mammor egentligen. Men det är oftast Malin jag menar när jag nämner ordet mamma, så det blir henne vi pratar om.
Pappa och Malin träffades för elva år sen, så hon har funnits där mer än halva mitt liv. Hon gick in för mammarollen direkt och jag har alltid kännt mig trygg med henne. Tack vare henne vågade jag ta steget att flytta till Älvsbyn eftersom hennes (och min) släkt finns här uppe. Hon är fantastisk och jag älskar henne också! Nog händer det att vi bråkar, speciellt när det gäller skor till mig alternativt om pengar, men det går snabbt över och vi är sams igen.
Har ingen bild på mamma och pappa tillsammans, så det blir tomt idag.
Första kärleken.. Vad betyder det egentligen? Första pojk-/flickvännen? Första gången man var kär? Frågorna är många. Det sägs att första kärleken är starkast och att det är första "riktiga" föhållandet.
Måste man märka allting? Första, andra och tredje kärleken. Spelar det någon egentlig roll?
När jag tittar tillbaka tänker jag aldrig "åh han var min första kärlek" eller liknande. För det känns också mycket som ett rankningssystem, först = bäst. Jag har haft några kärlekar och antagligen en första, men för mig har det ingen betydelse om vem som var det.
Jaha, dags att börja med listan. Dag 1 - Presentation. Vem är jag då?
Jag heter Amanda Lundh och är 18 ½ år (viktigt det där vetni!) Kommer från messmörets huvudstad Östersund men flyttade till Norrbottens pärla för lite mer än två år sen. Jag flyttade upp ensam för att börja på simlinjen som finns på Älvsbyns gymnasium. Helt ärligt så var jag väl lite skeptisk och sa ganska snabbt att när jag går ut gymnasiet ska jag flytta fort som attans härifrån. Men tänk så fel man kan ha, jag trivs otroligt bra uppe i norr så jag vet inte hur snabbt jag egentligen kommer flytta ner.
Eftersom jag flyttade ungefär 55 mil för att kunna satsa mycket på simningen säger kanske en del, vi var bara åtta stycken just då så träningen blev ändå rätt individuell. Våran tränare hade bra koll på oss. Nu under mitt sista år är det bara jag kvar och några yngre simmare som går på högstadiet, så det är egentligen inte synd om mig. Måste nog varit det bästa jag gjort, att flytta hemifrån. Jag har växt mycket som person, är säkrare på mig själv och är nöjd med mig som jag är. Har slutat vara någon jag inte är, släppt loss och bara varit.
Men jag är ju mycket mer än bara simmare. En glad och energisk tös. Älskar färg och har oftast någon färgklick på mig varje dag. Ibland är jag väldigt lat och det syns nog i kläderna. Då bor jag i mina mjukisbyxor från Monki. Fotograferar mycket när det väl sker. Glömmer bort väldigt mycket, lite tankspridd och förvirrad kan man säga.
Har gått från att lyssna på mycket pop á la Lady Gaga och Katy Perry till.. ja.. Disturbed, Bullet for my Valentine och Avenged Sevenfold, för att nämna några. Någon som har rätt mycket inflytade i det är Victor, min underbara pojkvän. Han lyssnar väääääldigt ofta och i massor på sån musik så jag har som lärt mig att tycka om det. Fast jag har en bit kvar i läran säger han med glimten i ögat.
Och för att beskriva mig med en bild. Notera mjukisarna ;)
Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska skriva om egentligen. Det är tomt i mitt huvud. Därför tänkte jag prova på en sån där lista, som jag vet att många andra bloggare hatar - men är ack så intressant ibland. Man kan få veta saker om personer man trodde att man visste mycket om. Om det är alldeles för tråkigt får ni väl säga till.. Och jag hade tänkt försöka få med en bild i några inlägg (som passar till det jag skriver om) så det inte bara blir massor med text.
