phototont

Vissa drömmar man har kan ju gå i uppfyllelse så som min tungpiercing den 10 augusti, den har jag velat ha sen jag var ungefär 15-16 år. I december någon gång kommer ännu en piercingdröm gå i uppfyllse, efter JSM såklart. Annars har jag väl inte så mycket drömmar. Är nog rätt tråkig på den biten.

Först är Gabriel, han är åtta och ett halvt år. Vi båda fyller år i februari, han 18 dagar tidigare än mig, så det är ganska precis 10 år mellan oss. Vi har samma pappa, men inte samma mamma - hans mamma är Malin (samma gäller Hugo). Jag och Gabriel bråkar ganska ofta, mest för att vi är så lika varandra. Sen vill han inte alls kramas med systeryster... Måste han bli stor så fort? När Gabriel väl vill kramas så blir det alldels varmt i systerhjärtat.

Hugo är fem år och som ni säkert räknat ut så skiljer det 13 år mellan oss. Han är betydligt gosigare än vad Gabriel är, men det ändras väl snart. Han är väldigt omtänksam och säger saker i stil med "Jag älskar dig, Amanda". Hur kan man inte bli glad? Jag och Hugo bråkar inte lika mycket som jag och Gabbe, fast han är mer gnällig. Båda mina bröder är fantastiska och är jättebra på att trösta när dom väl vill. Jag saknar båda två, men snart är det höstlov.

Min syster då? Hon heter Hanna och vi har samma mamma, men inte pappa. Hon är i nuläget fem år hon också. Jag kan tyvärr inte skriva så mycket om henne eftersom jag inte har träffat henne på lite mer än tre år. Men det jag minns är att hon var en sprallig tös som gjorde många konstiga miner.

Jag tycker inte om när folk, oavsett religon eller tro, kommer och försöker pracka på en att tro som dom. Jag antar att det är en anledning att jag håller mig på avstånd, jag tänker inte tvinga mig att tro på något bara för att. Sen finns det så många mat-, kläd-, och levnadsregler hit och dit. Jag vill kunna äta vad jag vill, ha på mig vad jag vill och ha sex oavsett om jag är gift eller inte. Okej?!

Bra då har vi benat ut det där. Jag tror på något, men det är ingen gud. Jag vet inte vad det är faktiskt. Men det har som följt mig sen jag var mindre. Jag har minnen av att jag pratat om något, där uppe, som inte är en gud mer ett väsen eller någon slags "högre makt". Jag vet inte hur jag ska förklara eftersom det inte ens är klart för mig vad det är eller hur det fungerar. Lite dimmigt och skiftar i olika färger, ja det är allt jag kan säga som jag faktiskt vet. Tror väl lite på ödet också, fast ändå inte.

Kommer egentligen inte ihåg så mycket av själva körningen, men jag antar att jag körde bra. Fast han jag körde upp med var speciell, så att säga. När vi stannade på parkeringen vid Polar, där jag skulle få veta hurvida jag klarade det eller inte, hade jag ont i magen och var mer nervös än när jag körde bil. Han började väl ganska neutralt för att sedan säga "ja, du gjorde inga fel så jag måste tyvärr godkänna dig. Grattis!" Då stod det still, vadå tyvärr?!

När han gick ut ur bilen vände jag mig bak mot Louise och började gråta. Jag var så lättad. Jag hade gjort det. Jag, som aldrig hade kört en bil när jag började med körlektioner, klarade körkortet efter ungefär 15-16 lektioner och 3 uppkörningar. Det kändes sjukt bra. Jag var klar med allt teoriplugg hit och dit. Jag fick köra bil själv, utan att ha någon brevid.

Varför är hon min bästa vän då? Jo, det är henne jag kan berätta allt för. Hur stort och hur meningslöst det än är så kan jag säga det till henne. Det är hon som kommer till mig när jag är så dum att tvätta tills tolv, eftersom jag tycker att det är så läskigt att gå ner till tvättstugan. Det är med henne jag gör hönor av fjädrar á la Opeth. Det är hon som köper chokladglass för 53 spänn, när hon egentligen inte tycker om det.

Från början, när jag började i Älvsbyn, gick vi samma klass tills jag bytte till Medieprogrammet. Det var väl först då vi faktiskt började umgås. Då det blev på riktigt. Varför vet jag inte, bara blev så.

Här har ni henne. Min fina vän Elin. ♥

Min pappa, han är bäst i hela världen. Han heter Peter och är rätt kort. Han är en otroligt stöttande och förstående far, speciellt när det gäller simingen. Utan honom hade jag nog inte varit där jag är idag. Jag och min pappa är väldigt lika, i humör och beteende. Han är kramgo, energisk och lite arbetsmyra. Att han (med hjälp av bland annat farfar) byggt vårat gigantiska hus känns stort för mig. Jag saknar min pappa jättemycket. Om han läser det här vill jag bara skriva: Tack! Tack för att du har funnits där när allting blev så tungt. När jag behövde det som mest. Jag älskar dig, pappa! ♥

Mamma å andra sidan. Ja, det är den biten som är kompicerad. Jag har min biologiska mamma och sen har jag pappas sambo Malin, som har haft en stor mammaroll för mig. Så jag har väl två mammor egentligen. Men det är oftast Malin jag menar när jag nämner ordet mamma, så det blir henne vi pratar om.

Pappa och Malin träffades för elva år sen, så hon har funnits där mer än halva mitt liv. Hon gick in för mammarollen direkt och jag har alltid kännt mig trygg med henne. Tack vare henne vågade jag ta steget att flytta till Älvsbyn eftersom hennes (och min) släkt finns här uppe. Hon är fantastisk och jag älskar henne också! Nog händer det att vi bråkar, speciellt när det gäller skor till mig alternativt om pengar, men det går snabbt över och vi är sams igen.

Måste man märka allting? Första, andra och tredje kärleken. Spelar det någon egentlig roll?

När jag tittar tillbaka tänker jag aldrig "åh han var min första kärlek" eller liknande. För det känns också mycket som ett rankningssystem, först = bäst. Jag har haft några kärlekar och antagligen en första, men för mig har det ingen betydelse om vem som var det.

Jaha, dags att börja med listan. Dag 1 - Presentation. Vem är jag då?

Jag heter Amanda Lundh och är 18 ½ år (viktigt det där vetni!) Kommer från messmörets huvudstad Östersund men flyttade till Norrbottens pärla för lite mer än två år sen. Jag flyttade upp ensam för att börja på simlinjen som finns på Älvsbyns gymnasium. Helt ärligt så var jag väl lite skeptisk och sa ganska snabbt att när jag går ut gymnasiet ska jag flytta fort som attans härifrån. Men tänk så fel man kan ha, jag trivs otroligt bra uppe i norr så jag vet inte hur snabbt jag egentligen kommer flytta ner.

Eftersom jag flyttade ungefär 55 mil för att kunna satsa mycket på simningen säger kanske en del, vi var bara åtta stycken just då så träningen blev ändå rätt individuell. Våran tränare hade bra koll på oss. Nu under mitt sista år är det bara jag kvar och några yngre simmare som går på högstadiet, så det är egentligen inte synd om mig. Måste nog varit det bästa jag gjort, att flytta hemifrån. Jag har växt mycket som person, är säkrare på mig själv och är nöjd med mig som jag är. Har slutat vara någon jag inte är, släppt loss och bara varit.

Men jag är ju mycket mer än bara simmare. En glad och energisk tös. Älskar färg och har oftast någon färgklick på mig varje dag. Ibland är jag väldigt lat och det syns nog i kläderna. Då bor jag i mina mjukisbyxor från Monki. Fotograferar mycket när det väl sker. Glömmer bort väldigt mycket, lite tankspridd och förvirrad kan man säga.

Har gått från att lyssna på mycket pop á la Lady Gaga och Katy Perry till.. ja.. Disturbed, Bullet for my Valentine och Avenged Sevenfold, för att nämna några. Någon som har rätt mycket inflytade i det är Victor, min underbara pojkvän. Han lyssnar väääääldigt ofta och i massor på sån musik så jag har som lärt mig att tycka om det. Fast jag har en bit kvar i läran säger han med glimten i ögat.

Listan kommer från Minna och Sandras blogg: http://boissbaon.blogg.se/

Tema "grön". Man kan tolka det på hur många sätt som helst. Jag har inte så mycket mer att skriva än såhär. Jonathan har gjort varm choklad till mig, så jag ska dricka upp den nu.

Min bild på temat grön.

Fantasin flödar inte precis.

Idag har jag varit hemma och sjukat mig, ätit glass och sett 8 avsnitt med Desperate Housewives. Skönt, men samtidigt tråkigt. Har gjort ett nytt armband och ett örhänge också. Kan fota dom imorgon, utöver utmaningen.

En gammal bild. Bilderna på min datorn är inte äldre än sommarlovet, för det var ungefär då min dator fick virus och krashade.

På bilden är det min farmors cykel som står på baksidan av deras hus. Cykeln är gammal, den är sliten på sadeln.

I korgen och på pakethållaren finns det blommor. Fast nu under vintern är jag osäker över blommorna.

Därför kändes valet ganska självklart att min hobby skulle vara smyckestillverkning. Mest för att simningen känns mer än en hobby och fotograferingen.. Ja, min favoritpryl är ju trots allt kameran, behöver det sägas mer?

Två av alla örhängen jag gjort.

Har inte så mycket mer att säga till den här bilden.

Imorgon kommer jag nog inte vara så mycket friskare. Synd, för vi har typ friluftsdag. Måste säga till mamma att sjukanmäla mig också. Kommer förhoppningsvis ha massor med tid att fota, sova och titta på Desperate Housewives.

Nu har vi kommit till dag två. Först var jag lite osäker på hur jag skulle fota min favoritpryl, jag menar, det är ju min kamera. Men sen kom jag på att Victor har en Canon som jag sen fick låna, så det löste sig.

Min favoritpryl, Nikon D3000.

Detta är alltså kameran som alla bilder i den här bloggen fotas med, förutom just denna bild då..

Imorgon ska det bli en bild på en familjemedlem. Jag känner att det kommer bli svårt då hela min familj bor i Östersund och jag i Älvsbyn. Men jag löser det säkert på något sätt.. Fri tolkning är det ju?

För jag tolkar det som att man ska fota en bild varje dag som passar till ämnet, så inga gamla bilder där det inte står att det ska vara det.

Imorgon blir det en bild på min favoritpryl.

Dag 2: Favoritpryl