phototont

Min pappa, han är bäst i hela världen. Han heter Peter och är rätt kort. Han är en otroligt stöttande och förstående far, speciellt när det gäller simingen. Utan honom hade jag nog inte varit där jag är idag. Jag och min pappa är väldigt lika, i humör och beteende. Han är kramgo, energisk och lite arbetsmyra. Att han (med hjälp av bland annat farfar) byggt vårat gigantiska hus känns stort för mig. Jag saknar min pappa jättemycket. Om han läser det här vill jag bara skriva: Tack! Tack för att du har funnits där när allting blev så tungt. När jag behövde det som mest. Jag älskar dig, pappa! ♥

Mamma å andra sidan. Ja, det är den biten som är kompicerad. Jag har min biologiska mamma och sen har jag pappas sambo Malin, som har haft en stor mammaroll för mig. Så jag har väl två mammor egentligen. Men det är oftast Malin jag menar när jag nämner ordet mamma, så det blir henne vi pratar om.

Pappa och Malin träffades för elva år sen, så hon har funnits där mer än halva mitt liv. Hon gick in för mammarollen direkt och jag har alltid kännt mig trygg med henne. Tack vare henne vågade jag ta steget att flytta till Älvsbyn eftersom hennes (och min) släkt finns här uppe. Hon är fantastisk och jag älskar henne också! Nog händer det att vi bråkar, speciellt när det gäller skor till mig alternativt om pengar, men det går snabbt över och vi är sams igen.